Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga. Det var en liten besvärlig en, inte riktigt så snäll som du. Fast han såg snäll ut, det gjorde han visst det. När han inte skrek. Han hade runda blå ögon och ett runt rödblommigt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel, men det skulle man bara inte inbilla sig. "Han gör jämt hyss, den pojken", sa Lina som också bodde i Katthult i Lönneberga precis som Emil. "Och gör han inga hyss själv, så händer det ändå så mycket med Emil. Jag har aldrig sett på maken till unge!"
